slapptaget

Kikade ut genom mitt fönster och insåg något som jag aldrig trodde skulle hända. Jag som trodde det var sant när vi sa att det skulle vara vi livet ut. Men de orden var tydligen för starka, för här sitter jag nu och inser att jag har förlorat en vän. Pang, pang, pang och träff! Jag känner mig som ett offer av rysk roulette. Men jag antar att det är en smäll man får ta, när man sätter sina känslor på spel...
Som tur är så kan man aldrig förlora sina minnen! Frid för det!.



Ur min diktsamling "Det bor en ängel vid mig"

"Från festens gata, musik och bas,

fullmånen lyser som vaden av glas

Där dansar jag kind emot kind,

med en ängel, så vacker, mjuk som en vind

Vi dansar och blundar så nära intill,

vi flyger med dansen precis vart vi vill

Lätta skratt då vin i glasen klingar,

stor folkskara, men bara en har vingar

Glimmrande blå ögon, pryder denna diamant,

en dröm, jag tror det knappt är sant

Så strålande, nu lämnar hon byn

en ängel flyger åter i himlaskyn"