om jag vore ett träd
Där vägen ömmar, mörkrets sorg,
en lilja vandrar vilt på vägen,
ser sig om, än en gång
ingen där, ett kallt torg.
För två liljeträd möter varann,
i grönt o blått, glimmar ögonpar
tusentals färger jag finner,
en själ, så fin, så underbar.
Ett litet frö, gro vid höganå ogräs,
i gårdagens ångest, vigd i dagg,
från skyn föll regnet som översvämma,
skadad till kanten, stucken med nagg.
Slår ändå rot, i förnan lägger sig,
försöker med list, i tvistat ord,
gräva sig loss, dock ringa ålder,
blir kvar i sorgsen jord.
För två liljeblommor vilar tillsammans,
i klaraste vatten, i när till Siljan,
mjuka kinder, med guldbrunt hår,
finner jag dig, den vackraste liljan.
Du för mig till platser,
värmda av närhet,
klipper bort rötter,
släpper av laster.
En spricka i själen,
föder ett hjärta större,
som en ängel, som ser,
två liljeblommor som ler.
